You're Beautiful
Nu måste jag faktikst göra ett seriöst blogginlägg här. Eller ja, så seriöst det kan bli.
Känns lite töntigt sådär men måste bara säga det här.
Haha, nu blev det värsta stort i stället. Men okej det är så här.
Kollade på kort och jag saknar min gamla hund. Väldigt mycket, hon var verkligen en speciell hund. Och alla hundar är speciella för en själv. Men Nadja var i en klass för sig. Hon kom till oss när hon var typ 7 år för att de som ägde henne hade många hundar och de tyckte att Nadja förtjänade att vara en ensamhund och få mer uppmärksamhet. Det förtjänade hon verkligen. Nadja var en ståtlig dam med meriter som dubbelchampion, hon var alltså både snygg och duktig på att jaga. Dessutom jagade hon förutom älg även björn. Hon födde även 36 fin valpar på TRE kullar. Sista kullen hade hon 16 valpar!!! Hon var en duktig mor men på äldre dagar tyckte hon att alla små hundar var ganska jobbiga.
Nadja var även typ världens bästa kompis? Jag vet liksom inte vad man ska säga, Nadja var en väldigt klok och förstående hund, hon visste liksom utan att man sa något. Hon var en väldigt snäll hund och då menar jag SNÄLL, men om hon kände att man blev orolig, så var hon där och skulle skydda en, det har jag aldrig varit med om, man trodde liksom inte det om den snälla, tysta hunden. Hon sa aldrig ett knyst eller skällde, men då, då kunde hon allt morra. Haha, kan dra en historia som exempel.
Jag och Tilda var ensamma hemma (länge sedan nu) och kollade på TV. Helt plötsligt bytte TV:n kanal, vi blev så klart skit skrajja och Nadja var den enda i huset förutom oss så vi ropade på hene. Då morrade hon emot intet (eller var det något annat där?? (; ) Btw så blev jag och Tilda ännu skrajjare när hon gjorde så så då ringde vi mormor som kom upp. Om ni ville veta slutet på historien liksom.
Nej, alla våra hundar har varit speciella på sitt sätt, men Nadja var inte som någon annan jag mött. Ingen annan själ heller. Med sådan godhet.
Det låter jättetöntigt men kände verkligen för att skriva av mig det här, hehe. Alltså herregud vad mycket mer jag skulle kunna skriva. Men nu kändes det lite lättare att delat detta.
Nu kommer det lite fina bilder också.
HAHA , jag höll på att garva ihjäl mig. SÅ ful HAHA, åh hon är så söt.
H, är också saknad.
Känns lite töntigt sådär men måste bara säga det här.
Haha, nu blev det värsta stort i stället. Men okej det är så här.
Kollade på kort och jag saknar min gamla hund. Väldigt mycket, hon var verkligen en speciell hund. Och alla hundar är speciella för en själv. Men Nadja var i en klass för sig. Hon kom till oss när hon var typ 7 år för att de som ägde henne hade många hundar och de tyckte att Nadja förtjänade att vara en ensamhund och få mer uppmärksamhet. Det förtjänade hon verkligen. Nadja var en ståtlig dam med meriter som dubbelchampion, hon var alltså både snygg och duktig på att jaga. Dessutom jagade hon förutom älg även björn. Hon födde även 36 fin valpar på TRE kullar. Sista kullen hade hon 16 valpar!!! Hon var en duktig mor men på äldre dagar tyckte hon att alla små hundar var ganska jobbiga.
Nadja var även typ världens bästa kompis? Jag vet liksom inte vad man ska säga, Nadja var en väldigt klok och förstående hund, hon visste liksom utan att man sa något. Hon var en väldigt snäll hund och då menar jag SNÄLL, men om hon kände att man blev orolig, så var hon där och skulle skydda en, det har jag aldrig varit med om, man trodde liksom inte det om den snälla, tysta hunden. Hon sa aldrig ett knyst eller skällde, men då, då kunde hon allt morra. Haha, kan dra en historia som exempel.
Jag och Tilda var ensamma hemma (länge sedan nu) och kollade på TV. Helt plötsligt bytte TV:n kanal, vi blev så klart skit skrajja och Nadja var den enda i huset förutom oss så vi ropade på hene. Då morrade hon emot intet (eller var det något annat där?? (; ) Btw så blev jag och Tilda ännu skrajjare när hon gjorde så så då ringde vi mormor som kom upp. Om ni ville veta slutet på historien liksom.
Nej, alla våra hundar har varit speciella på sitt sätt, men Nadja var inte som någon annan jag mött. Ingen annan själ heller. Med sådan godhet.
Det låter jättetöntigt men kände verkligen för att skriva av mig det här, hehe. Alltså herregud vad mycket mer jag skulle kunna skriva. Men nu kändes det lite lättare att delat detta.
Nu kommer det lite fina bilder också.
HAHA , jag höll på att garva ihjäl mig. SÅ ful HAHA, åh hon är så söt.
H, är också saknad.
Kommentarer
Postat av: Therese
Jag gillar din blogg i alla fall!
:-D
Trackback
