egyptem

Egypten i bilder dåva mina vänner!

 
Denna dag hälsade vi på en moské och en kyrka. När de byggde kyrkan så ville de skriva ner hela Gamla Testamentet på väggarna, men eftersom att arabiska är ett svårt språk valde de att måla hela istället. Det var så häftigt enligt mig. 
 
 
Här var mysigaste/bästa butiken på hotellet!  Killen som hade den var jättegullig. Blev lite kär. Dock ser ni hur kort han är! Kände mig som en jätte.

 
Och kolla! Här simmar jag med Stephen. En delfinkille. (BLEV JÄTTEKÄR. ÅÅÅÅH, dom är helt förbaskade underbara!)  Lite synd om dom stackars delfinerna. Men ja, är man egoistisk så är man. Det här är min största dröm.
 
 
 
 

well, maybe I'm a crook for stealing your heart away.


Jag gillar egentligen inte bloggar. Gillar inte att läsa andras. Bryr mig liksom inte om deras liv. Okej, ibland kan det vara lite spännande att läsa. Och det är roligt att läsa mina vänners.
Eller ta inspiration från sköna främlingar. Men annars känner mest press över bloggar.
Att jag behöver blogga om något intressant som får andra att vilja läsa min blogg.
Hallå ? Av att gå in på någon annans blogg? Eh, knepigt. Men säg en gång min gärna inte tänkt knepigt.
Även om jag inte tycker om att definera saker, så kan man väl säga att jag en "prestationsprinsessa", som dom så fint kallade det i Elle. Jag vill uttrycka det som något så fult som en "prestationsdjävul" . Den/det/jag är ju liksom inte snäll som en prinsessa?!
 
Iallafall. Tanken med detta inlägg var att jag skulle skriva det jag känner. Jag har svårt att göra det. 
Har funderat på om jag ska börja skriva om privata saker i min blogg. För min egenskull liksom. En tant sa till mig en gång att det kan hjälpa att skriva av sig. Och jag vill liksom dela med mig av mina innersta tankar som är för svåra att tala om, det vill ju alla. Men räcker det inte med till dem jag redan gör? Nästan alltid. Men ibland vore det skönt med tanken om att andra kan ta del av mina tankar. Tankar jag tänker just nu, på sekunden. Och lite skönt vore det om personer som läser min blogg och tror att dom vet vem jag är verkligen får veta vem jag är.
 
För just nu är jag lika mycket mörka tankar som ljusa.
 
Fast det finns ett litet problem, jag är för feg. Det är något jag inte erkänner för mig själv. Framför allt inte för någon annan. Att jag är en fegis. 
 
 En fegis som skulle vilja skriva om mina konstiga tankar. Men som inte vågar för hon är rädd vad andra kommer tycka. Och rädd för konsekvenserna. 


Men se där Elsa, det där var faktikst skönt att skriva av sig.
Beslutet tas. Jag skriver om det som kommer upp i mitt huvud. Det jag känner för att skriva. Kommer växa som männsika om jag gör det. 





 
 
 
 

People are like songs, it's true. Some seem dull at first but then they grow on you

Effektiv dag. 
För att vara mig alltså. Har sedan jag vaknade 06.00 hunnit:
1. Vaknat i tid så jag hann äta en korvmacka med babyspenat på. 
2. Jobbat på mitt gulliga jobb från 07.00 till 15.00
3. Sprungit på Lidl och handlat grädde.
4. Bakat en cheesecake.
5. Tagit hand om alla mammas 1000 pelagoner. 
6. Städat lägenheten. 
7. Ridit en pigg och fin Glajj.
8. Plockat röda vinbär, svarta vinbär och krusbär. 
9. Kokat broccoli och blomkål.
10. Duschat.
11. Bloggat.
 
Så, känner mig extremt effektiv idag.
Tror minsann mitt liv börjar reda ut sig, eller JAG börjar reda ut mitt liv. HÖR NI DET?!
Ni som känner mig väl, tror ni förstår what I'm  talking about. Fattar ni hur cool jag är?! Ni skulle vara så stolta om ni visste vad som rör sig i mitt huvud just nu. (Sun o Mallan, den ena av alla tankar kan vara kopplad till en viss vacker tröja en liten tjej fick en gång)  
 
Åh, plus att jag tycker om er jättemycket. Alla ni som känner er träffade. Och ni är faktiskt många. 
 
Vad passar bättre till detta inlägget än en bild på mycket fina vänner som kom och hälsade på mig på Dansbandveckan(okej, flippen var också med, hon är kameraman!) Gör mig fortfarande glad att ni kom!


 
 
 

en rökfri viskning


Hittade musikvideon till Kärleken Väntar på youtube idag. Blev nostalgisk och tänkte tillbaka till tiden då jag kollade på Voxpop varje tisdag 19.00.  Kommer särsklit ihåg den här musikvideon, den har liksom inprintat sig i mitt huvud, lämnat avtryck. Älskade den. Detaljerad, perfekt och naken. Jag var liten flicka, befann sig inte ens intill ett förstadie till puberteten. Men tyckte att den kändes spännande, vacker och pirrig, men samtidigt lite pinsamt, eftersom att mamma satt i soffan bredvid och såg också på när två tonåringar  förlorade sin oskuld(antagligen?).  
Så även om det var första gången på nästan 10 år som jag såg den, kommer jag ihåg nästan allt i videon, och alla känslor jag den förde med sig. 
 
 
 
Visst är det konstigt? Kunde knappt läsa, var ovetande om livet. Men ändå så förälskad i kent. Fast ingen visste om det, hade knappt vågat erkänna det för mig själv. För det var ingen av mina kompisar som lyssande på kent.  Och på den tiden var det viktigt för mig att inte sticka ut.


det finns inga ord för det, på det här jävla språket


Magiskt.
Kent på P&L. Längst fram med finaste vän. Regn över mörka Borlänge. Åh, kent klädde så bra i regn.
Klåparen. 747. Slutsats. Det finns inga ord.
Har provat på hur det är att vara hög. Fast utan alla negativa effekter.

Såg även Mumford & Sons. Kan nu dö lycklig. Dock besviken på att det inte spelade After the storm. Men jag överlever.

Annars var P&L som P&L brukar. Trevliga folk, roliga nätter som aldrig tar slut, gitarrspel, äta på Donken, kolla på underbara band, skratta tillsammans med främlingar. Sova alldeles för lite, äta alldeles för onyttigt, alldeles för lagom med vin.

Det finns inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.
Vi känner alltid samma sak


go back to sleep and lets sail away to the beaches of Normandie


Nej då. Jag är inte död.

Bara det att denna vår har varit fullproppad med roliga, knasiga, jobbiga och svåra saker för mig och mitt liv att delta i. Så jag har inte haft tid över till att skriva mina dagar.
Har pluggat, övat och fixat för att få klart allt innan studenten.
Tränat, tävlat och nått mina mål på fina Ymir.
Hejjat på mina supergrymma, blivande proffs-trav-kompisar när det kört Examenslopp på Solvalla.
Annordnat en mycket lyckad tävling med min bästa Sunniva. 
Skrattat, gråtit och sen skrattat igen med mina fina vänner, bara för att vi insett hur fint vi har haft det tillsammans under vår Wångentid och inget kommer bli som det har varit. Haft avslutningmiddagar, avslutningsfester och avslutning i en hembygdsgård, som trots förutfattade meningar blev helt okej fin.
Sjungit studentsånger och andra sånger tills jag tappat rösten.
Tagit emot stipendium, som Årets Bästa Hästskötare och som  Wångenambassadör. 
Tänkt på hur mycket jag kommer sakna Wången, mina vänner och våra evighetslånga samtal i mörka nätter. Tänkt tankarna på att det här, det är den sista frukosten på Wärdshuset eller sista mentorsträffen med världens, nej universums bästa mentorer.  Fått en klump i magen vid tanken av att det här är sista ridlektionen och undrat hur jag ska överleva utan Sara och Berit?
Försökt acceptera att C-huset ej längre är mitt hem.
Ja, min vår har varit underbar, stressig, rolig, svår, fin, grön, tårar, sol och skratt. Mina tre år på Wången har varit de bästa i mitt liv.
Tack till alla inblandade. Jag glömmer inte en enda en av er, ni har en speciell plats i mitt hjärta.



dom kallar mig galen älskling, men hämnden är ljuv



skit-dag

tur att dessa dagar kan ljusas upp av nya kent skivan.

Och kämpar genom dagen med att tänka skol-helvetet snart är slut.
Jag brukar oftast uppskatta skolan. Men nu är jag så trött på den att jag vill spy.

slänger upp några bilder sen 44-dagars. Som var för en vecka sedan. Alltså är det typ 37 dagar kvar?












it's the house telling you to close your eyes


när jag hängde på coola island så upptäckte jag ett grymt band!

DUDUUDUDUUUUUUM!!!

Of Monsters and Men.



"Little Talks" var den första låten jag hörde. Den är svängig och bra, men jag trodde inte alls de skrev "mörkare" musik också (eh mörkare? fel ordval?).
Jag lyssnade lite till, och efter "Dirty Paws" så visste jag att detta band från en kall ö skulle följa mig genom mitt lilla liv.
Och nu är dom som en BH. Dom passar perfekt och följer mig överallt.
Helt frälst.




Så nu tackar jag MADOU och TACK till din kompis som hånglat med någon i bandet (Annars hade vi aldrig börjat prata om detta band)

Nu har de dessumtom släppt sin skiva "My head is an Animal" på spotify, så nu behöver ni inte ens ha dåligt samvete för den olagliga nedladdning ni lade tanken på.

En av mina favoritlåtar http://open.spotify.com/track/5g7rJvWYVrloJZwKiShqlS



it's a hard life to live, so live it well



det känns som att det ända jag gör just nu är att plugga.
Och ändå kommer jag ingenstans.
Har säkert lagt ner 20 timmar på "mitt stall" men har endast skrivit fyra(4) sidor. Och det ska vara typ 14 sidor?!
Jag blir seriöst helt galen.
Ska hinna träffa pappa också.
Och Virre.
Och duscha.
Och packa
Och dessa saker är ju 100 gånger roligare än "mitt stall"
Åker till Wången imorgon igen. (skönt, för jag har saknat sunniva och Malin alldeles för mycket)

Tack,
det var härligt att skriva av sig sin irritation.
Nu kan jag nog plugga en timme till.


TYP EN FORTSÄTTNIG FRÅN FÖRRA INLÄGGET



Men inte nog med att bara jag hittade just den där låten!
Låten fick mig att hitta ett nytt band.
Som verkar vara i min smak.
"Take You Higher" är tagen av låten "Big Jet Plane" med Angus & Julia Stone.
Så stalkade dem lite. Och ja. Dom verkar ju asbra.
Plus att dom är syskon, skitsnygga och kommer från Australien (=avundsjuk)
Så ta ett lyssn.
TACK ALEX FÖR ATT DU SPELADE DEN DÄR LÅTEN I FREDAGS.
TACK TILL NÅGON FÖR ATT VI HAMNADE PÅ EFTERFEST JUST DÄR.

Big Jet Plane
http://open.spotify.com/track/7xCkZq0aRtFoTFROPM63l8

Bella
http://open.spotify.com/track/3TTuVGdHHwXn1gHWp6ytMw

Oho för natten som skriker ja! när morgondagen skriker nej!



Älskar: Efterfester
Varför: Jag lyckas alltid hitta ny musik på dessa. När jag och Virre hängde i Sälen i fredags spelades en asskön låt och vi bara; tjooho, vad heter denna och blabla.
Låten var vid namn,:
Take You Higher med Goodwill & Hook N sling.
Detta är ju inte riktigt en genre som brukar fastna hos mig.
Men tror att mina good-feeling känslor för denna låt kan bero på sångarens helt underbart hesa röst.

Detta är en låt som får mig att bara vilja sitta i en fotölj i solskenet med en vän utanför mitt rum i C. Lite lagom trötta efter en kväll med studentfirande. Solen värmer jätteskönt.  Och ur mina älskade högtalare kommer denna låt.
Guldliv.

(plus att jag gissar att denna kommer höras ganska frekvent i vår/sommar.)

Gå in och kolla på videon, den är cozy. Man vill liksom helst befinna sig i den. Eller ja, helst vill jag var tjejen. (hon är snygg och han är så snygg att jag döööör)





för det är ingen vanlig dag



FÖR DET ÄR MALINS FÖDELSEDAG HURRA HURRA HURRA!

Idag fyller finaste Malin hela 19 år!!! Hon borde kolla upp ålderdomshem snarast.
Denna tjej har allt!
(Och till alla killar som läser, hon är singel!!!!)
Hon är cool: Hon har körkort OCH bil
Hon är snygg: Ni ser ju själva? Hon är 1000 ggr snyggare än sin look-a-like Jessica Alba.
Hon är snäll/omtänksam/givmild osv: Finns inget ont i denna människa.
Hon ÄR rolig: Man kan inte annat än skratta åt/med henne.
Hon är GRYM: På allt hon gör?!
Hon är en skön typ: BJUDER PÅ SIG SJÄLV. Alltså inte köttsligt då.

Hon är bara bäst för att hon är den hon är.
Älskar dig.














det finns hål i allting



Detta är så vackert något kan vara i mitt liv, just för tillfället.

Ett år utan sommar (låten kommer tyvärr inte med på skivan)
http://soundcloud.com/kenttheband/kent-ett-r-utan-sommar-bonus


Tror mycket på att kent's skiva ("Jag är inte rädd för mörkret" släpps 25 april) kommer bli riktigt bra.
Kanske nästan lika bra som Verkligen eller Isola. Kanske. Finns definitiv hopp.







Vad hände?



















999



http://kent.nu/

Jag gråter. Det är så vackert.




RSS 2.0