elsaer

Jag gillar egentligen inte bloggar. Gillar inte att läsa andras. Bryr mig liksom inte om deras liv. Okej, ibland kan det vara lite spännande att läsa. Och det är roligt att läsa mina vänners.

Eller ta inspiration från sköna främlingar. Men annars känner mest press över bloggar.

Att jag behöver blogga om något intressant som får andra att vilja läsa min blogg.

Hallå ? Av att gå in på någon annans blogg? Eh, knepigt. Men säg en gång min gärna inte tänkt knepigt.

Även om jag inte tycker om att definera saker, så kan man väl säga att jag en "prestationsprinsessa", som dom så fint kallade det i Elle. Jag vill uttrycka det som något så fult som en "prestationsdjävul" . Den/det/jag är ju liksom inte snäll som en prinsessa?!

 

Iallafall. Tanken med detta inlägg var att jag skulle skriva det jag känner. Jag har svårt att göra det. 

Har funderat på om jag ska börja skriva om privata saker i min blogg. För min egenskull liksom. En tant sa till mig en gång att det kan hjälpa att skriva av sig. Och jag vill liksom dela med mig av mina innersta tankar som är för svåra att tala om, det vill ju alla. Men räcker det inte med till dem jag redan gör? Nästan alltid. Men ibland vore det skönt med tanken om att andra kan ta del av mina tankar. Tankar jag tänker just nu, på sekunden. Och lite skönt vore det om personer som läser min blogg och tror att dom vet vem jag är verkligen får veta vem jag är.

 

För just nu är jag lika mycket mörka tankar som ljusa.

 

Fast det finns ett litet problem, jag är för feg. Det är något jag inte erkänner för mig själv. Framför allt inte för någon annan. Att jag är en fegis. 

 

 En fegis som skulle vilja skriva om mina konstiga tankar. Men som inte vågar för hon är rädd vad andra kommer tycka. Och rädd för konsekvenserna. 

Men se där Elsa, det där var faktikst skönt att skriva av sig.

Beslutet tas. Jag skriver om det som kommer upp i mitt huvud. Det jag känner för att skriva. Kommer växa som männsika om jag gör det.