elsaer

Nej då. Jag är inte död.

Bara det att denna vår har varit fullproppad med roliga, knasiga, jobbiga och svåra saker för mig och mitt liv att delta i. Så jag har inte haft tid över till att skriva mina dagar.
Har pluggat, övat och fixat för att få klart allt innan studenten.
Tränat, tävlat och nått mina mål på fina Ymir.
Hejjat på mina supergrymma, blivande proffs-trav-kompisar när det kört Examenslopp på Solvalla.
Annordnat en mycket lyckad tävling med min bästa Sunniva. 
Skrattat, gråtit och sen skrattat igen med mina fina vänner, bara för att vi insett hur fint vi har haft det tillsammans under vår Wångentid och inget kommer bli som det har varit. Haft avslutningmiddagar, avslutningsfester och avslutning i en hembygdsgård, som trots förutfattade meningar blev helt okej fin.
Sjungit studentsånger och andra sånger tills jag tappat rösten.
Tagit emot stipendium, som Årets Bästa Hästskötare och som  Wångenambassadör. 
Tänkt på hur mycket jag kommer sakna Wången, mina vänner och våra evighetslånga samtal i mörka nätter. Tänkt tankarna på att det här, det är den sista frukosten på Wärdshuset eller sista mentorsträffen med världens, nej universums bästa mentorer.  Fått en klump i magen vid tanken av att det här är sista ridlektionen och undrat hur jag ska överleva utan Sara och Berit?
Försökt acceptera att C-huset ej längre är mitt hem.
Ja, min vår har varit underbar, stressig, rolig, svår, fin, grön, tårar, sol och skratt. Mina tre år på Wången har varit de bästa i mitt liv.
Tack till alla inblandade. Jag glömmer inte en enda en av er, ni har en speciell plats i mitt hjärta.