elsaer

ja men den har väl alla hört? Trodde aldrig det var en sång som skulle spelas i Sverige!
När de spelar den på radion tänker jag på Island, eftersom att det var där jag befann mig när jag hörde den första gången.
Saknar Island.



På wången är  det liksom alldeles för fullt upp. Dagarna går så fort att jag inte hinner vara inne på facebook?  Då har man fullt upp, och jag anser inte mig själv som en av de facebook-beroende.
Måste ta hand om mina tre hästar jag har just nu,
gå till skolan,
gå till maten,
gå ner till kallstallet,
gå till de andra två stallen,
umgås med mina vänner,
tvätta,
städa,
fixa projektarbete,
rida hästar,
plugga till typ 7 prov,
ta tag i mitt liv,
ha ridprov på måndag (som förövrigt framkallar lite dödslängtan hos mig)

men älskling, vi ska ju faktikst alla en gång dö

Okej, har två saker att erkänna/avslöja.

1.
Var helt okej skönt att komma hem.

På flyget från Keflavik hade jag en lätt ångest över att lämna Island och allt där.
MEN,
när jag satte min fot i c-huset kände jag en liten känsla komma krypande. En känsla som talade om att det var liite skönt att komma tillbaka.
Och liksom det är ju ganska vackert på Wången också. INTE som på Island.
Och har ju mycket fint att vara glad över här.


2.
Detta talar vi inte högt om

Köpte jättemycket isländskt godis med mig hem, hehe. Skrev på facebook att det var 2,5 kg.
Egentligen var det mer.
För min väska vägde 20,1 innan vi stoppade i godiset, och sedan vägde den helt plötsligt 23,5 kg vid nästa incheckning.
Men intalar mig själv att det är vågarna som är olika på SAS och ICELANDAIR.
Man kan ju alltid hoppas och låtsas.
En sak kan ju annars trösta,  Sunniva köpte minst lika mycket...


WÅNGEN, KÄRA WÅNGEN